... började inte bra. Först försov jag mig. När jag slängde i mig frukosten kände jag hur det gjorde ont i visdomstanden, ni vet den som passade på att värka under alla mina fyra utomlandsvistelser förra våren (och den våren reste jag m y c k e t). Under dagen blev det värre och värre. Jobbet kändes mest som ett stort misslyckande. När jag väl kom hem hade jag inte med plånboken. Åkte tillbaka till jobbet men kom inte ens in där, så hoppas den ligger på en säker plats imorgon.
MEN:
Tack vara fina vänner och kollegor så finns det ljus i tunneln! Ett paket hade kommit på posten och ett låg på jobbet (c: Detta gjorde mig såklart exhalterad så kanske var det därför det strulade sig med plånboken.
Se vad fint!
Elisabeth Arden Eight Hour Cream och Greengate! Kan det bli bättre?!?
1 kommentar:
Vissa dagar får man bara glömma och se framåt! kram
Skicka en kommentar