Det e ja å Carrie...

Nu när vädret har varit kasst i några dagar så har jag ju kollat en del SATC (Sex And The City). Och ja.. Jag känner mig som Carrie. Särskilt i den där scenen då hon och Miranda går iväg och provar bröllopsklänningar och hon får en panik/ångestattack å måste slita av sig den. Så känner jag mig allt oftare nu för tiden.

Runt om mig så skaffar folk barn, förlovar sig, gifter sig, planerar för barn eller giftemål och annat som hör "vuxenlivet" till. Jag gör det inte... Jag vet inte heller om jag vill göra det men jag får lite panik över att känna att så många andra gör det och att jag inte är där...

Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Jag vet inte vad min dröm är, vad jag vill, eller något. Ja... Det vore väl kul med barn kanske... Någon gång.. (Helst en tjej).. Men eh... Inte än.. Eller? Eller kanske? Är det bara det jag går och väntar på? Samtidigt så känner jag att det skaffas barn lite till höger och vänster och jaha... Var det bara så? Är det bara att bestämma sig och att sen sätta igång och producera? Måste man va redo? Om man inte är det då? Och de som skaffar barn - är de redo? Jag fattar inte. Det måste va något fel på mig för jag är I N T E redo... Och varför inte? Ja vet inte.. Men jag är inte där än.. I'm far out...

Jag vill nog helst bara jobba lite till, sen dra runt i Asien i några månader (igen).. eller så vill ja köpa hus... Helst skule jag vilja att gräset slutar va grönare på andra sidan och att jag bara vet vad jag vill med livet... Men det vet jag  inte.. Jag vet inte ens vad livet är. Går livet ut på att förverkliga mig själv eller på att skaffa barn? Eller är det samma sak? Nu det sista så verkar det som om det är meningen med livet - om man tror många omkring mig- meningen med livet är att skaffa barn...

Men jag vill inte HA barn (tror ja?!?!). Jag vill ha barn för att jag vill ha ett barn. Inte för att det är nästa steg i mitt förhållande, nästa steg i för vad som passar min ålder, nästa steg för vad som borde hända då man jobbat si och så många år.. Jag vill isåfall ha barn för att det är det jag vill. Inte för att ja tröttnat på att ifrågasätta mitt förhållande eller för att jag tror att det fungerar som ett klister/lim i ett förhållande eller för att jag helt enkelt har tröttnat på att ifrågasätta... För att ja bara har nöjt mig...


Och på ett sätt är det just det enda jag vill: Nöja mig. Bli nöjd, nöjdare nöjdast..


Ja vill leva MITT liv. Men det är så himla svårt att komma på vad det är. Därför är det ja och du Carrie. Jag skulle också få panik i en ful bröllopsklänning och jag skulle få panik om någon förde saken på tal. Det är du och jag och fan dig om du skaffar en unge!