Oj...

... mitt inlägg om dagens skola och läraryrket är nog det inlägg som fått er att lämna längst (kanske flest?!) kommentarer någonsin. På ett sätt så är det självklart - många har väldigt mycket åsikter om skolan. Alla har ju själva gått där någon gång. Ibland blir jag trött på att alla ska ha så mycket åsikter - iallafall när åsikterna går emot mina (c: Bara för att man en gång gått i skolan så har man faktiskt inte koll på hur skolan fungerar idag. Mycket har förändrats. Attityder, klimat, krav, relger, lagar... Jag är född -82 och slutade högstadiet för drygt tio år sen. Trots detta har jag väldigt svårt att känna igen mig i hur det är idag. "På min tid" (om my god...) så var det fortfarande bra att vara duktig i skolan - så länge du inte var för duktig, eller om du idrottade samtidigt. Att idrotta motverkade det här med "plugghäst-stämpeln" på något sätt. Kanske för att man gjorde något annat än att plugga. Jag vet inte. Självklart finns denna attityden på skolor/hos elever även idag.

Samtidigt har så mycket förändrats. Många barn tvingas växa upp så tidigt. De får ta mycket ansvar, får va "förälder åt sina föräldrar". De får inte va barn. De ska vara vuxna, bete sig som vuxna, göra saker som vuxna gör... Många har varit med om helt sjuka saker som gör att man bara är glad att de orkar ta sig till skolan. Jag vet, så var det tidigare också. Absolut. Men så mycket har förändrats... Eller? Eller är vi bara mer medvetna nu? Allt ska utvärderas, värderas, testas, visas, redovisas, bevisas... ? Många har väldigt höga krav på sig. Och vissa har inga krav alls. De har tappat hoppet om sig själva, sin egen förmåga, om livet, världen, allt... För länge, länge sen..


(Rödsprit tar bort fingeravtryck på metallsaker och skadar inte ytan - ngt Martin Timell just sa på tv, måste komma ihåg det...)

Fy vad negativt. Det finns så mycket positivt också, men ofta är det svårare att ta på dessa saker. Jag älskar känslan då man får med sig en klass. Eller då du märker att poletten trillar ner, att du ger en komplimang som verkligen behövs, att du ser eleven och att den känner sig sedd och att du får förstå att så är fallet. Den känslan är svår att slå.. Eller när en elev verkligen kämpar. Oavsett om det handlar om betyg eller vad det är. När du bara får det där lilla, lilla leendet på att de har försökt och på att de själva märker att det har gett resultat... Det. Det är värt så mycket.