Jag har en sån himla tur!

Det har jag insett denna helgen! Jag har haft en sån himla bra helg this far!

Gårdagen började kasst. En lastbil hade kört in i en kabel i Sandhem vilket resulterade i att vi fick åka buss ist för tåg mellan Mullsjö och Falköping. Samma på hemvägen, fast då buss hela tiden. Det gjorde att tiden jag pendlade igår blev totalt 4 timmar. Sådär kul.

Sen kom S. En "gammal" vän, min första "bästis". Vi pratade om livet och sånt som är jobbigt och sånt som är bra. Det var bra. Hon är bra. Vi är bra.

Idag en tur på stan, sen drog S. Jag och Emil föråt oss på bakelser och sen mådde jag illa.

Emil somnade och sen åkte han iväg för att jobba natt. Igen.

Men uppdelningen av arbetsuppgifter gick fint för jag gick iväg och drack sangria med J. Ännu en underbar vän! Kanon. Vän. Kanonvän.

Fick spontankomplimang för min kjol av en tjej där vi var. Kul! Värmde.

Vänner är så viktigt. Sangria gott. Vädret är kallt.

Vissa växer man ifrån (vänner, ej Sangria). Man inser det kanske för sent. Men så kan det vara. Vissa varar. Förstärks eller förminskas, men finns där. Kvar.

Jag har några vänner som är kvar. Och jag är jätteglad för dem! Kanske inte de jag trodde från början. Men är så glad för de jag har! Ni är bäst!

Nu har jag ätit för många chips och fryser. Ett tecken på att man kanske skulle sova. Gonatt!

Jag måste bli bättre...

... på att vara nöjd. På att njuta lite här och nu. Inte stressa runt så mycket, tro att gräset är grönare eller ha så mycket jag behöver göra jämt... Samtidigt. Helst allt på en gång eller igår... Det slog mig nyss. Att jag är så kass på att njuta. Stanna till. N J U T A. Hela dan har jag varit småsur för att Emil ska jobba natt (igen), helg (igen) och för att jag ska va ensam hemma (igen), något som jag annars kan tycka är jätteskönt. Behöver verkligen vara ensam mycket.. Men när jag inte vill vara det så vill jag vara social. JÄTTEsocial.. Bara det att idag vill ja göra ngt annat. Vara JÄTTEsocial. Men... Så blev det inte. Istället sitter jag här... Har tänt en massa ljus...

 

 

Ljus.. Mys.. Jul...

 

Mig går det ingen nöd på. På bordet framför mig:

 

Chokladfluff från igår, en stor kopp varmt te, mobil, vatten, låda till en hårtoning (som ej syns och som INTE täckte de grå hårstråna - dåligt!, just det, ska va nöjd.. SYND, synd att de inte täcktes men strunt i det). Handkräm till torra händer av allt diskande, en servett på golvet av att jag spillde grädde i håret, sex and the city boxen. TV:n på, och bredvid mig datorn...

 

 

... där jag surfar runt på bostadssidor och auktionssiter.. Bortanför datorn: whiskey (som jag ändå inte dricker).

Ja. Jag har det bra ja.

Jag längtar...

... efter våren idag... Efter hur helgerna i Skövde var.. På våren. När jag hade plockat fram allt fint porslin i diverse olika pasteller och det bara var helt tyst... När vi hade vackra nejlikor/tulpaner i alla rum...

 

 

 

När det var ljust på dagarna och de senast fyndade loppisfynden stod på bordet, redo att diskas...

 

 

Morotskakan... Som vi åt i det där perfekta vårljuset...

 

Spetsgardinerna... Vårt mörkgrå sovrum. På nästa ställe ska jag ha ett mörkt grått sovrum. Ni vet i mörk cementfärg. Det var helt underbart! Lugnt, varmt, och passade till både retro och pastell...

 

 

 

 

Lampan som ja gjorde av en kjol...

 

Det är inte så att jag ångrar flytten hit. Det gör jag inte. Inte alls. Vi lever mer här. Är mer levande. Jag mår bättre. Men jag kan sakna det där lugnet, luften, det tysta... Det kommer nog här också, bara våren kommer. Det där ljusa, lugna. Våren...

 

Däremot så saknar jag närheten till min familj.. Till världens bästa Anna som bara växer...

 

 

 

 

... blir större...

 

 

...busigare...

 

 

 

 

... och mer och mer en egen liten förståndig person. Med en massa vilja. Ja.. en sån dag är det idag. Så... Så var det med det.

Har lagt ut den förut...

... men kan behövas läggas ut igen...

"Förutsättningen för en relation...

... är att våga vara beroende".

Så sa en expert på SVT:s nya program som började idag "Jakten på det nya livet"...

Vad tror ni om det?

Nu har jag fyra...

... små hjärtan. Hittade två på loppis förra veckan.  Använder dem till att lägga tepåse/tekula på. Himlans bra och väldigt söta!

De ska tydligen vara från Lindshammar. Så nu vet ni det också!

Annars har min dag varit skit. Har sökt och letat jobb (igen), uppdaterat och ändrat mitt CV + personliga brev (igen). Cyklat till en loppis påväg mot Huskvarna utan större fynd... Cyklat och handlat en massa mat.. Tränat... Sen har jag lipat som en idiot över livet. Jag lipade tills mitt face var helt svullet och rött så till slut gjorde det + sinnesstämningen att jag fick stanna hemma från att vi var bjudna på middag. Inte bara arbetslös utan fåfäng också..

Det här med att vara arbetslös...

... är verkligen en berg- och dalbana... Att ständigt kolla efter nya jobb, maila, ringa, stämpla, skicka rapport till Af och annat. Att hitta en tjänst som kanske känns rätt, det där hugget i magen och ett hopp som tänds.. Eller att aldrig hitta ett... Ett humör som går upp och ner. Att ena dagen hoppas för att nästa inte ens vilja eller orka gå upp ur sängen. Att veta att man har goda referenser men att aldrig få använda dem för det ändå inte finns något att söka. Då spelar tidigare erfarenheter ändå ingen roll. Högskolepoäng motsvarande 5,5 års utbildning. Bortkastat. Att klumpas ihop. Vi arbetslösa. Vi som enligt nuvarande regering ska piskas till att hitta jobb. Som om det inte är det vi vill själva. Mest av allt i hela världen. Känna att man bidrar. Att inte vara överflödig... För även om vi kanske behövs någonstans, så är vi ju ändå just det när allt kommer omkring: Överflödiga.

Uttråkad...

... o ledsen är jag idag. Så uttråkad att ja tom funderar på om man skulle bli förälder.. Mest för att sysselsätta sig.. Jag är trött på att vara arbetslös. Trött på alla som inte har en aning om hur det är.. Trött på aty aldrig veta vad som händer efter ett terminsslut, på att söka jobb jag inte vill ha bara för att inget annat finns.. Jag är ledsen. Trött på att ingen fattar.. Ibland på att ingen bryr sig., på att jag är trött o sur.. Ledsen..

Har bakat bullar iaf.. Alltid något..

1.05 säng...

... har jag och E haft så länge vi bott ihop. Det har funkat bra för oss. Vi har sovit gott och det har funkat bra. När vi haft gäster så har alla alltid blivit väldigt fundersamma/chockade/frågande till vår lilla säng... Vi har skrattat lite och sagt att "Jaa... Vi ska nog köpa en ny någon gång"...

Nu har vi gjort det.

Den kom i fredags.

Vi sov i den första natten till idag och sover väldigt gott (efter en natts sömn).

MEN....

Så fort jag ser den/kommer in i sovrummet så tänker jag: "Den är ett monster!!" Den är så himla stor! En kontinentalsäng (hög modell, tre delar på varandra), och till det ben.. Som vi tog de högsta... Kanske inte så smart men så var det på den vi hade provat på IKEA...

Vi har tre månader på oss att fundera/byta om vi vill... Så det är ju bra...

Sen fick jag ELLE interiör idag. Bra tidning men lite väl fådig ibland enligt mig. Där hade de en massa sängar.. Eller så är det så att jag är inne i "säng-svängen" nu så det var allt jag såg.. Och ingen är kontinentalsäng... Alla är låga och ser smidiga ut...

SUCK...

Ska lägga upp en bild sen så får ni vara med och tycka till lite... Eller så skiter jag i det så får vi helt enkelt bestämma själv.. Men svårt är det. Särskilt när vi nu får ångra oss...

Det var dagens i-landsproblem..

Precis såhär...

... känns det.

Dagens...

... lunch och även middag (det är så himla tråkigt att laga mat till bara sig själv) blev pannkakor med massa grädde och jordgubbar! Mumma.

Annars har jag knappt gjort något... Inte något som gett resultat iaf.. Letat jobb - utan resultat, och lägenhet/hus - utan resultat. Klumpen i magen växer kan ja säga...

...

år.. Såhär gammal är jag idag. Det är allt ni får veta. förutom att jag jobbat och blivit enormt firad på jobbet (tack alla!!) och nu ska vila en stund för att sen bli bjuden på middag. Det ni. Ångesten får vänta.. Eh..

Det var den helgen...

.. det... Varför måste den jämt gå så fort?

Det värsta som finns är när jag hör Emil dra ner persiennen inne i sovrummet. Då vet jag att han är påväg att lägga sig och det betyder att jag bara har 1-1,5 timmar kvar.. Sen M Å S T E jag sova... Fy vad trist det är..

Spisa ribb, Berså, Adam, Stina, Eva, Röd Aster, Greengate...

... och en massa annat porslin är sånt jag drömmer om på nätterna (nästan). När jag på andra bloggar läser om hur de fyndar tre Berså-koppar på ngn lokal loppis så börjar jag nästan gråta.. Av ren och ond avund.. Det är sant! Jag som redan har mängder med porslin får liksom inte nog.. Och jag funderar och fantiserar om vilka dekorer som passar med vilka och hur jag ska få ihop det... Och vilka uppläggningsfat jag ska använda och vilka fina kakor jag ska lägga där så att det blir vackert.. Jitterbuggare... Det är det senaste nu. Så fina och sååååå goda! Jag behöver hjälp. Jag behöver göra något åt all min inspiration och alla idéer. Åt mitt kakbakande och åt att jag älskar färg, form och gamla möbler.. Men vad? Och hur vågar man?


Och det är flickan som äger bloggen som har skrivit brevet..

I onsdags..

... var det begravning.. På ditvägen var det tungt..

Sen, efter allt, kom solen..

Det var fint...

Hoppas det blir så nu. Att det kommer lite sol..

Det har varit...

... mycket nu.. På det personliga planet. Många tårar och sorg. Det får vara så ett tag. Men sen tänker jag komma igen. Men för nu.. Just nu. Så är det såhär.

"Om jag håller för öronen...

... så kan jag nästan tro att jag är i Hyde Park London..."

Så tänkte jag idag när jag gick runt i en liten park här i stan.. Den är väldigt liten... Men ändå något som liknar en liten park..

Jag älskar parker. Ni vet sådana som finns i storstäder... Det började nog första gången jag var i London. När mamma tog oss med till Hyde park och visade oss speakers corner och allt annat. För mig hade det liksom varit landet och stad. Det fanns inget däremellan.. Men sen. När jag kom dit och såg att det ju fanns lite växtlighet i större städer också... Med löprundor! Som nästan var som elljusspår, bara att det var asfalt... När jag då förstod att man kunde få både shopping i flashiga affärer och lite natur, joggingkvarter och annat... Då blev jag sugen..

När jag tänker på London så tänker jag på shopping, tunnelbanan och parker... Och jag vill dit..

Frågan är om det räcker att blunda eller att hålla för öronen eller om man ska göra något åt det...

Här sitter jag...

... lite smått olycklig och längtar efter ett hus eller bättre dagar. I förrgår fick vi reda på att högstadiet på skolan där jag jobbar eventuellt ska läggas ner. Beslut ska fattas på onsdag nästa vecka. Anledning: integration. Vet inte om jag håller med där och tänker inte gå in på det närmare här på bloggen. Men surt känns det och har svårt att tro att det innebär en framtid för mig jobbmässigt efter jul. Men, men, den som lever får se.

Idag var planen att jag skulle gå på loppis. Det blev inget med det. Vaknade 11 och har ännu inte fått på mig annat är myskläder... men snart måste jag ut.

Har inga planer för helgen. Även det känns lite surt men som man bäddar får man ligga - lite trist med andra ord. Men, men.. Jag kanske skulle ta tag i mitt liv och rensa ut köksskåpet eller garderoben. High life!

Nej. Får nog inleda med en promenad. För alla shoppingsugna så är det halva reapriset på din sko. Jag var där igår och tog för mig.

Det var allt för nu!

Afrika behöver din och min hjälp

För att väga upp alla andra av mina inlägg - som i stort sett bara handlar om överkonsumtion, lyx och materiella saker, så vill jag nu ge er alla en uppmaning: Skänk pengar till Afrika!

Östra Afrika, Afrikas horn, är i stort behov av hjälp. De har drabbats av den värsta torkan på många år (60 år) vilket leder till hungersnöd och människor på massflykt.

Vissa tycker att man inte ska skänka för man vet aldrig om pengarna kommer fram. Visst, det kan man inte veta, men om man väljer att inte ge något - vad händer då? Då kommer definitivt ingen hjälp till de drabbade. Röda korset skriver såhär om påståenden som dessa:

Från Röda Korset Kommer hjälpen fram?

I nyhetsinslag har det hävdats att hjälpen inte kommer fram till de människor som drabbats av torkkatastrofen i östra Afrika. Det stämmer inte. Röda Korset har verkat i området i flera decennier och vi har nu trappat upp den ständiga närvaro i länderna för att svara upp mot hungerkatatstrofen. Rödakorsföreningarna i de drabbade länderna får nu stöd av hela den Internationella rödakorsrörelsen som gör allt som står i vår makt för att rädda så många människor som möjligt. Vi finns på plats. Vi delar ut vatten och mat, utsäde och materiel. Vi ger sjukvård och skydd. Men behoven är enorma, och vi behöver din hjälp för att kunna hjälpa fler.

Denna gången är det väldigt lätt! SMS:a 50, 100 eller 200 (beroende på vad du vill ge)  till 72 999 (Radiohjälopen).

Som alltid är det svart och vitt när det gäller att hjälpa eller att inte göra det: Antingen gör du något. Eller så gör du inget alls..

Alla har vi väl våra sätt...

... att pensionsspara. Eller hur? Eller inte.. För mig är detta ämne högst aktuellt med tanke på att jag bara har en vecka kvar i arbetslivet - för denna gång. Sen blir jag ju som jag tidigare nämnt arbetslös. Igen. Skönt. Är trött på att börja nya jobb, komma in i det, få fina referenser och sen tvingas sluta på grund av pengar. Men detta har jag ju skrivit om tidigare. Men... Jag har en plan. Igår kollade jag igenom alla lärarjobb som fanns på Platsbanken och det fanns fyra som jag kan söka. Dock är endast ett av dem chans till fast jobb. Trist. Får se hur jag gör. Men... Planen som jag har för att ha mycket pengar när jag blir gammal är att samla på mig så mycket porslin som möjligt. Känns detta igen? Jag tänkte väl det!
Vi har väl alla hört Sokrates gamla talesätt: "Flest koppar när man dör vinner". Jajjemen.. Så vad har jag inte gömt inne i garderoben...? I en gammal COOP-kasse?

Vi får kika närmare...



Mönstret är bekant... Är det inte...



Fallande löv! Av Stig Lindberg! Den som var så svår att få tag på förra hösten/julen?!?!

Jajjemen! Hela 10 förpackningar = 20 muggar splitter nya skönheter, färdiga att användas! Underbart! Där har jag iallafall till en månad som fattig pensionär... Galet.